Min lärare som jag hade i åk 1-3 är numera bosatt i Norrköping och tittar in på jobbet emellanåt och säger hej. Igår var hon inne och berättade att hon numera är pensionär, och att hon börjat rensa lite därhemma. Hon börjar gräva i sin väska och plockar fram den här! En höstdikt som jag skrev i 3an! Haha...tänk vad grejer hon måste ha sparat genom åren om hon har sparat den här sen typ 1979! Hon sa att vanligtvis fick ju eleverna med sig sina alster hem, men ibland var de så fina så hon behöll dem. Hon hade visst sparat hela klassens... "-Det enda som hörs är bladen som prasslar när jag går på dom"...låter rätt mysigt tycker jag :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar